Vattensprängning är en teknik för sprängning av betong, cement, sten och liknande material. Tekniken består av användning av vatten som utsätts av ett mycket högt tryck. När det gäller betong så möjliggörs detta genom att betongen brukar ha en viss porositet och när vattnet tränger in i porerna gör det höga trycket att betongen bryts sönder. När denna teknik används för att bryta sönder stenar och klippor på våra tomter eller vid nybygge av fastigheter så måste normalt sett stenen eller klippan först borras. Det gäller om den inte redan har några sprickor eller brott där vattnet kan tryckas in. Hur som helst är detta ett bra alternativ till den traditionella metoden av sprängning med hjälp av dynamit.
Vattensprängning utförs av maskiner med dieselmotorer på runt 500 hästkrafter. Dessa motorer ger vattnet ett tryck på cirka 1500 bar samt en flödeshastighet av cirka 200 liter per minut. Genom att variera den tid som betongen, cementen, stenen eller klippan är utsatt för vattenstrålen ger sprängningen ett större eller ett mindre djup. Prestandan för denna teknik, vid till exempel rivning av byggnader, åstadkommer ett medelvärde av en kubikmeter per timme. Detta värde varierar förstås en del beroende på den typ av maskin som används. Jämfört med andra traditionella metoder för rivning av betong, som till exempel att använda släggor, är det en tjugo gånger högre prestanda.
Detta är också en teknik som är mycket mindre aggressiv mot miljön, även om det avfall som genereras förstås är en blandning av vatten och betong som bör renas för återvinning. Ur säkerhetssynvinkel är tekniken också mycket säkrare för operatören och för omgivningen. Vid vattensprängning bildas inget damm och ljudnivån är mycket lägre än med andra metoder. Operatören kan övervaka processen med en fjärrkontroll samt hålla avståndet till arbetsområdet utan några risker.